Abbey Road

Det är inte riktigt rätt att säga att jag har skjutit upp detta inlägg, men jag har varit oense med mig själv om vad jag skulle skriva. Jag har granskat fall och resonerat kring dem. Det är dock det här mordet, extremt uppmärksammat och skakande, som får bli mitt sista inlägg. Dessutom passar fallet bra ihop med namnet på min bloggtitel.

Mordet på John Lennon 1980.
John Lennon föddes i december 1940 i Liverpool, England. Tillsammans med Paul McCartney, Geroge Harrison och senare Ringo Starr bildade de den största bandet genom tiderna: The Beatles. De stod för fred, kärlek, ungdomens revolution och popen när den var som bäst.
John, Paul, George och Ringo släppte tretton album tillsammans innan de gick skilda vägar och fokuserade på sina solokarriärer. Var och en av dem blev framgångsrika artister, inte minst John Lennon.
1969 gifte sig John med konstnären Yoko Ono. De var så gott som oskiljaktiga, inte bara i livet, utan även vid intervjuer, musikskapande eller fotograferingar.

På morgonen den 8 december skulle paret fotograferas i sin lägenhet i New York. Bilden skulle komma att pryda tidningen Roling Stones, och framsidan är idag den mest hyllade.
17:00 lämnade paret lägenheten. På vägen ut skrev de autografer till entusiastiska fans, däribland den man, Mark Chapman,  som cirka 6 timmar senare skulle mörda John Lennon.

Chapman (till höger) ser på medan Lennon (till vänster) signerar hans album.

På kvällen återvände Lennon-Ono till sin lägenhet. Det de inte visste är att Mark stod och väntade på dem. När de gick förbi honom avfyrade Chapman fem skott som träffade Johns vänstra axel samt vänster sida av hans rygg. Han kollapsade och fördes till Roosevelt hospital där läkare försökte rädda hans liv i 20 minuter, men förgäves. John Winston Lennon dödsförklarades 23:15.

Medan man försökte rädda musiklegendens liv lämnade Mark Chapman inte mordplatsen. Istället förberedde han sig inför polisens ankomst genom att ta av sin hatt och rock. På det här viset visade han att han inte hade några fler vapen. Helt lugnt satte han sig ner på trottoaren och tog fram en pocketbok. Den hade han köpt tidigare på dagen och Chapman hävdar i ett polisförhör: "I'm sure the large part of me is Holden Caulfield, who is the main person in the book. The small part of me must be the Devil." 

Dörrvakten som sett alltihop skrek åt mördaren: "Do you know what you've done?!".
Då svarade Chapman kallt: "Yes, I just shot John Lennon".
Mark hade redan i oktober 1980 rest till New York för att mörda sångaren men hade förmodligen fått kalla fötter och rest hem igen. Varför det var en sådan självklarhet två månader senare är ett mysterium.

Mark Chapman fick livstids fängelse. Bakom galler har han gått ut med att han är oerhört ledsen för det han gjorde och att han inte förstår det själv: Att han mördade en människa.  Inte en kändis, inte en berömd, inte en Beatle, utan en person som andades.

Enligt Chapman slukades han av media, skivorna och musiken. Han hörde även röster inuti sitt huvud. Mark hade två jag. Under hela dagen i december bad Mark till Gud om styrka så att han inte skulle kunna döda John, men samtidigt bad hans andra jag till djävulen om att ge honom fler chanser att avlossa skott mot Lennon. När tiden väl var inne skrek rösten, enligt Chapman: "Do it, do it, do it, do it!" om och om igen. Djävulen vann.

Genom att mörda John Lennon kanske Chapman trodde att han utplånade all berömelse och hysteri kring sångaren och istället själv blev någon. Han ville kanske ha uppmärksamhet och inte bara ses som en i skuggan, den som bad om autografer o.s.v. Att ta någons liv och på det sättet hamna i rampljuset är dock väldigt, väldigt fel!!

Yttligare en anledning kan vara att Mark Chapman inte insåg att Lennon var en människa, inte en kändis. Alla är rätt så omoraliska och kan predika om en sak men sedan föra sig på ett annat sätt. Att det då i Chapman väcktes hat mot John's predikan om fred och kärlek samtidigt han satt i en lyxlägenhet med flera miljoner dollar kanske inte är en omöjlighet...

Har man media att skylla för Mark Chapman's handlande? 
Tidningar med mera gjorde John Lennon till någon annan, till en ikon istället för den man han egentligen var. På det här viset blir han en bra måltavla och kan på grund av sina uttalanden råka riktigt illa ut. Till exempel förolämpade John Jesus, och eftersom Chapman var djupt kristen tog han mycket illa upp.

Men John Lennon var ingen Gud och hade inga superkrafter. Han var en vanlig människa med brister och svagheter. John var rädd för att visa sitt sanna jag för världen på grund av att media förvred allt de kom över. Ett citat av Paul McCartney förklarar Johns, om inte alla världens berömdas, situation:

"...I actually saw him without the facade, the armor, which I loved as well, like anyone else. It was a beautiful suit of armor, but it was wonderful when he let the visor down and you'd just see the John Lennon that he was frightened to reveal to the world." 

John Lennon dog en onödig död. Han är en stor förlust och människor sörjer än idag hans bortgång. Världen förlorade inte bara den berömda popikonen, utan även John som människa.

Det är inte svårt att förstå vad ordet "stödfailj" betyder. Stöd-familj. En familj som ger stöd till ett eller flera barn som har det svårt. Personerna det gäller måste vara engagerade och intresserade av andra människor samt ha utrymme i sin vardag för någon mer.
Tycker det svenska samhället att en stödpappa som ger en sjuårig flicka glass om hon drar ner sina byxor är acceptabel?
Är en bra stödpappa en som frågar - i bara kalsonger - samma flicka om om hon gillar sex?
Ska en stödpappa dra sexuella skämt runt omkring så past unga barn?
Är det rätt att en pappa efter att han i år utfört sexuellt ofredande mot barn i tisdes fick 50 timmars samhällstjänst?

Detta inträffade i Torsås, Kalmar. Ofredandet pågick som sagt i flera år och barnet, som tillsammans med sin syster behövde stöd, blev med tiden allt mer motvillig när det var dax att spendera tid hos stödfamiljen. Hon hade trots allt hållt alla upplevelser för sig själv.
Men när det bara var stödmamman och flickan som kollade på tv lyckades mamman pressa ur alla berättelser. Flickan grät och berättade allt; Hur pappan klämt på hennes badboll samtidigt som han sagt att det liknade Dolly Partons bröst, bett henne dra ner byxorna och när hon vägrat bett hennes kompisar att filma det så att pappan senare kunde se, med mera.

Pappan nekar dock till allt detta och säger att han endast har rört barnen under lek. Han säger även att det inte stämmer att han har frågat barnet i bara underkläder om hon gillar samlag, men att han dock gillar att sova i kalsonger!

I tisdes den 4 maj dömdes mannen till villkorlig dom och samhällstjänst i 50 timmar, samt betala ett skadestånd på 50 000 kronor till flickan.

50 timmar är 2,08 dagar.
Jag tycker att efter de x antal år som den lilla flickan har levt i oro och förvirran förtjänar...lite mer fred om man kan säga så. 
Pengar täcker inte allt, trots att det känns som om pengar betyder mest nu för tiden: Vem man är, var man är på väg, hur långt man kan nå...
Hur långt kommer den sjuåriga flickan komma, efter att hon har blivit offer för sexuellt ofredande? Kommer pengarna bli till någon tröst?

Stackars flicka som på sin plats där hon skulle känna sig stöttad fick uppleva hemskheter.
Jag tycker även synd om mamman. Hon ville förmodligen bara utföra goda gärningar och göra samhället en tjänst, men genomled istället svek och lurendrejeri.

Källa: http://nyheter24.se/nyheter/inrikes/378659-stodpappa-lovade-7-aring-glass-om-hon-drog-ner-byxorna

Det finns vissa händelser som vi hör om allt oftare nu för tiden: Miljöproblem och jordskalv är två av dem som jag tycker förekommer gång på gång.
Yttligare en allt mer vanlig nyhet är djurplågeri. Och antalet anmälda djurbrott har faktiskt ökat mellan 2008 och 2009.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst om bondgårdar som har vanvårdat djur: Kor som står i avföring, oklipta får, små boxar med allt för många grisar, djur som äter av varandra för att de inte får någon mat.
"I två decimeter djup avföring låg en död ko med sina två kalvar tätt intill sig. Kropparna som delvis var nersjunkna i gödsel var halvt förruttnade och ögonen saknades. I boxen bredvid låg en död galt och längre in i stallgången två döda nära en tom kattmatspåse. Veterinären som undersökte kropparna kunde konstatera att hade dött av under hösten eller vintern. Utanför stallet på gödselplattan fanns ytterligare några kadaver från både kor och grisar och i ett uthus hängde en slaktad och flådd kalv i taket. Den hade förruttnat till den grad att kroppen börjat falla sönder."
Källa: http://www.sundweb.com/djurplageri.htm
Detta var ett fall från 2008. Om man klickar in på länken över kan man se hur fruktansvärt försvarslösa djur behandlas.

Så sent som i förra veckan kunde jag läsa i Smålänningen om katten Kitty som blev skjuten nio gånger i huvudet, och överlevde. När man upptäckte hur djupt kulorna satt i kattens huuvud och mage insåg man att luftgeväret måste ha avfyrats på nära håll. Hur groteskt det än låter så har katten troligen hållt fast eftersom ett luftgevär måste laddas om efter varje skott.
Hur kan människor få för sig att göra något sånt här? Jag blir så illa till mods när jag tänker på djurens lidande, deras gnyende och hur de desperat försöker fly.

Något av det sjukaste jag läst den här veckan är att djurplågare filmar när de torterar djur och lägger sedan ut filmerna på internet. Detta triggar och insiprerar andra som i sin tur beslutar sig för att göra samma hemska handlingar! Enligt informatören på Djurens rätt Catarina Krång är det mest yngre män som behandlar djur på det här viset, för att sedan lägga ut videoklippen på olika hemsidor.
- Vi lever i samhälle där många unga människor är vilsna och söker efter utlopp för sin vanmakt. Man känner sig själv som ett offer och vänder sin vrede mot försvarslösa djur, för att sen visa upp vad man gjort.
     När Djurens rätt ber företagen som äger hemsidorna att ta bort filmerna är det mycket vanligt att ägarna nämner yttrandefriheten. Detta resulterar i att problem uppstår.
Men tänkte gärningsmännen djurens rättigheter när de blir misshandlar, vanvårdnar och skjuter dem? Har djuren ens några rättigheter?

I fredes dömdes 3 män för att ha tänt fyr på två levande kaniner, samt stampat på dem. Djuren kämpade desperat i flera minuter tills de dog, medan männen stod bredvid och skrattade. Allt fångades på film.
     Gärningsmännen kallades  för "avskum" av djurrättsaktivister som vid rättegången var åhörare. Jag kan inte annat än att hålla med!
Djur förtjänar inte att dö på ett sådant hemskt sätt. De har inte gjort någonting mot människan. Självklart bits djur, men det är i självförsvar. De tillhör naturen på ett helt annat sätt än vad människan gör, och vi borde inte annat än att respektera dem.
En katt kan till exempel inte säga till en människa: Snälla, jag känner inte för att bli klappad just nu, men tack ändå!
Lite bett och lite klor får man helt enkelt tåla! De ska inte bli skjutna med luftgevär!

– Sådana brott måste tas på allvar. En person som använder sig av djur för att kontrollera sin vanmakt kan gå över till andra offer.
Detta säger Sven Å Christianson, professor i psykologi och expert på gärningsmän som utövar dödligt våld. Och det borde vi ta till oss. En människa som är kapabel till att plåga oskyldiga djur borde man kanske hålla under uppsikt.

Nu ska jag gå och städa min fågels fångelbur!

Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7008845.ab#abArticleComments
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6953980.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7006490.ab

Det är skrämmande hur påverkad vår värld är av myter. Man kanske tror att myter hör till det förflutna, men i så fall har det förflutna hunnit ikapp. Så sent som i förra veckan inträffade ett fall som förvirrar och om inte skrämmer mig.
     Li Xuetang, 11, försvann från sin by i Kina. Några timmar senare då pojkens mamma och bybor letat efter honom hittades Li på en åker. Mördad. Toppen av hans huvud hade hackats bort och en del av hans hjärna avlägsnats.
En man som led av epilepsi greps och har erkänt att han stenhårt trodde på en gammal myt: Att han genom att äta pojkens hjärna och daggmaskar skulle bli fri från sin sjukdom.
Nu utreder polisen om samma gärningsman ligger bakom mordet på en treårig flicka som rapporterades försvunnen samma dag. Hon hittades på en toalett med en kniv genom huvudet.

Att detta inträffar i dagens samhälle är upprörande. Kanske hör vi inte så mycket om myter, men de existerar. Vi lever alla på samma jordklot. Vi är alla ett folk! Vi är alla ansvariga för det som inträffar på vår jord, inklusive det som ses som en del av det förfluta. Det som är pasé kan lämna spår efter sig och påverka människan mer än vad vi tror.
Vi borde fundera över det vi lämnar efter oss. Vem vet vad vår planets framtida befolkning kan hitta på. Spränga jorden i luften? Till sist lyckas med att utrota alla judar?

Ännu ett exempel är krigsritualer.
På Aftonbladet kunde jag klicka mig fram till en dokumentär om Liberia, och jag säger då det: SE DEN!
Den var något så oerhört gripande och världens orättvisor speglade sig något så oerhört i denna en timmes långa granskning.
I dokumentären får man följa med journalisten Shane Smith då han träffade en föredetta massmördare, nu pastor Joshua Blahyi. Då pastorn var en av Liberias mest fruktade rebelledare gjorde han som många myter berättade: Han snittade upp en pojkens rygg, drog ut hjärtat, hackade det i bitar och gav till sina krigare. Allt för att de då skulle bli redo för strid.
Blahyi, även Kallad Butt Naked (han krigade naken), och hans män gjorde även följande, jag citerar:
"They would drain the blood from an innocent child and drink it before going into battle".

Jag själv är mer van vid myter som "sol gör så att du får finnar" eller liknande.
Myterna som inträffade i Kina och Liberia, som går ut på att döda, får mig att rysa.
     Att Butt Naked använde sig av barnsoldater får honom inte att se bättre ut i mina ögon, då det är förbjudet enligt barnkonventionen. Dessutom har han tiotusentals liv på sitt samvete.
Hur kan han leva vidare?
Tron troligtvis. Men kan han själv tro att han förtjänar att leva då han har berövat så många liv, då han har fört in barn i krissituationer och förstört liv?
Jag är inte kristen (tror jag inte i alla fall), men kommer Gud ta emot Blahyi sen när det är dax för honom att fara till himlen eller var det nu är man hamnar?
Accepterar Gud att religionkrig utspelar sig på jorden? Enligt mig är även världens religioner myter som har bildats för mycket länge sedan, och som nu har följt med oss in i nuet.

Dokumentären som jag rekommenderar:  http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6796577.ab
Källa: http://nyheter24.se/nyheter/utrikes/329707-at-upp-11-aring-for-att-bota-sin-epilepsi

50-60talets Frankrike skulle jag så fruktansvärt gärna vilja uppleva! Bara tanken på att sofistikerat röra mig längst Paris gator och höra vinylspelare efter vinylspelare spela The Beatles och Edith Piaf får mig att rysa.
     Men lika glamoröst var det inte i den lilla byn Pont-Saint-Esprit som ligger i södra Frankrike. Gatorna var fyllda av skrik! Bland annat kunde man höra en man vråla att han blev biten av ormar i magen. Strax därpå försökte han dränka sig själv.
En annan man sa att han varit ett flygplan innan han kastade sig ut från ett fönster, en elvaårig pojke försökte strypa sin mormor och en man bad en doktor stoppa tillbaka hans hjärta som hade rymt.

Dessa fyra män var inte de enda som uppförde sig underligt. Tillsammans med hundratals andra invånare i det idylliska samhället drabbades de av förskräckliga vanföreställningar. Det var till och med så illa att dussintals fördes iväg i tvångströjor till mentalsjukhus! Minst fem dog.

Vad var det som hade drabbat dem? Länge trodde man att bageriet i byn hade använt sig av mjöl smittat av sporsäcksvampar (ett giftigt mögel med hallucinogena effekter).
     Men nu, efter alla dessa år, har en amerikansk journalist löst mysteriet: Byborna deltog ovetandes i ett expriment. CIA (USA:s underrättelsetjänst) försågs med LSD för militära expriment och de hade sprayat diethylamid, D:et i LSD, över livsmedel och i luften för att se hur människorna reagerade.

Det är fascinerande, om inte skrämmande, hur mycket droger och kemikalier kan påverkar en.
"LSD gör så att hörsel, smak, lukt och känsel förstärks. Man upplever att man kan se ljud, höra färger och känna lukten av ljud. Missbrukaren förlorar sin självuppfattning, får en känsla av upplösningstillstånd och upplever gamla glömda minnen. Vardagliga föremål och händelser får en symbolisk betydelse. LSD-effekten upplevs inte alltid som positiv. Istället kan effekten innehålla skräckbilder av verkligheten och medföra ångest och panik."
Källa: http://www.can.se/Drogfakta/LSD

Är drogerna värt allt det där? En liten överdos och du förlorar de där minnena du vill uppleva igen! Istället kommer du till ett ställe där ingen någonsin har kommit tillbaka ifrån. Det där kallar jag skräckbild!

Istället för att fly från verkligheten och leva i en hallucinerad värld borde man ta tag i sitt liv här "på jorden". Kanske kan livet här bli så lyckat att man ser det som paradiset man innan upplevde genom droger...
Man lever bara en gång. Se till att göra det bästa av det, istället för att tyna bort i drogernas värld. Där finns så många redan...

Life is what happens to you while you're busy making other plans - John Lennon

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6770638.ab

1993 var detta brott en av de mest uppmärksammade. Kanske för att mordet på tvåårige James Bulger stack ut ur mängden. 

James, även kallas Jamie, var på ett shoppingcenter med sin mamma. Helt plötsligt stod inte Bulger bredvid sin förälder längre, utan var spårlöst försvunnen.
Två dagar senare hittades hans lik på järnvägsrälset cirka 4km bort.  Kroppen var delad i två delar på grund av att tåget hade kört över honom, men då detta hände var han redan död. Man kunde inte riktigt säga vilket av alla de slag som var dödsorsaken, eftersom James hade så många skador på sin lilla kropp. Med en 10kilos järnstav hade Bulger blivit slagen, samt blivit sparkad, om och om igen.
Efter ett tag tog polisen fast mördarna, eller monsterna som de också kallades, och raseri bröt ut i hela England.
Jon Venables och Robert Thompson mördade James Bulger.
Vid tio års ålder.

Jon och Robert dömdes till ungdomsfängelse som de yngsta någonsin under hela 1900-talet. Men när mördarna fyllde 18 år frisläpptes de, trots protester. Båda två fick nya identiteter och hjälp med fortsatta studier, även bidrag då de var arbetslösa. Allt för att de inte ska återfalla i kriminalitet.

Den här metoden verkar dock inte fungera! På Aftonbladet kunde jag läsa om att Jon Venables åter igen förts tillbaka till fängelset. Han hade tydligen den 2 mars i år brutit mot ett flertal av alla de stränga regler han måste lyda. Det är en otroligt stark sekretess, men det sägs att han har hamnat i slagsmål på sin arbetsplats, samt använt droger.

De nyrapporterade "brotten" Jon genomfört kanske inte är de grövsta, men borde ändå ses som viktiga och oroväckande!
Jag vill gärna tro att James mördare kan förändras, men när jag smakar på orden "De var kapabla att mörda vid tio års ålder" försvinner så gott som allt hopp. Om man vid tio kan sparka och slå en tvååring kanske inte allt står rätt till?
Att polisen gick igenom exakt vilka filmer Jon och Robert sett veckan innan mordet (för att se om någon kunde relatera till mordet) tycker jag är lite underligt. Tror de verkligen att pojkarna såg en skräckfilm och ville därefter göra om det de sett?
     Fast ändå förstår jag Polisen. De har väl, precis som jag, svårt att förstå att pojkar kan mörda utan att någon manipulerat eller tvingat dem. Men då borde man "förstå mindre och fördöma mer", som den dåvarande brittiska premiärministern John Major sa.
     Utanför fängelsets murar är Venables och Thompson ändå inte säkra. Många har uttalat sig, bland annat James Bulger's släkt, om att hämnas om de finner pojkarna, som nu är 27 år gamla.
Inte för att de är så värst säkra bakom galler heller! Man hör ju ofta om misshandel, sexuella övergrepp med mera i fängelser. Är det detta Jon och Robert förtjänar?

Ska man döma dem för det de gjorde för många år sedan som barn, eller ska man se dem som vuxna mördare? Är det verkligen så att alla förtjänar en andra chans? Är det rättvist mot Jamie, när han knappt fick upptäcka annat än Liverpool?

Det är nu dax för mig att grubbla över frågorna jag själv ställt. Jag ska även skänka James många tankar. Gör ni detsamma! James Patrick Bulger förtjänar att minnas och bli ihågkommen! Han lever genom oss nu.

 
James Patrick Bulger
16 mars 1990 - 12 februari 1993


En bild från en övervakningskamera i shoppingcentret.
Här se man när James blir bortförd. Han håller Jon Venables i handen.
Robert Thompson är pojken som går en bit framför.

Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6710206.ab

– Jag ville inte att hon skulle genomgå transplantationen, men det är inte lätt att stå emot en enig läkarkår. De sa att det var det bästa för Evelina och man vill ju göra det bästa för sitt barn. Nu känns det som jag svikit henne. Det var ju så mycket vi sagt att vi skulle göra när hon kom hem. Efter allt hon gått igenom förtjänade hon att få leva.

Detta säger Jan Fagerström, far till lilla Evelina som den 9 maj 2009 gick bort på grund av leukemi. Den här blodcancern innebär att de vita blodkropparna förändrats och förökar sig okontrollerat i benmärgen och blodet. Ofta behandlar man den drabbade med cellgifter och strålning, samt transplantation.
     En vecka innan flickan från Krisitanstad skulle opereras var hon glad och dansade omkring.
Men kvällen innan gick något snett. Evelina fick genomgå en snabb operation för att hennes platskateter, en ven för att införa medicin, gick sönder. Detta gjorde den pigga 4-åringen helt utmattad. Ändå utfördes transplantationen dagen efter.
Efter ingreppet fick flickan 41 graders feber. Hon drabbades av blodförgiftning och bakterierna slog ut alla organ. Under hennes sista timmar i livet orkade hon inte prata, utan lyssnade bara på sina föräldrars uppmuntrande samtal om hennes födelsedag, sommarstugan och studsmattan som Evelina gillade så skarpt.
Till sist gav kroppen upp.
- Jag såg henne dö framför mina ögon. Det som skulle rädda henne dödade henne i stället, säger pappan.

Nu, nästan ett år senare, ska Evelinas död utredas.
Kvällen då hon fick feber ville föräldrarna att hon skulle förflyttas till barnintensiven, men det var först när deras läkare anlände till sjuhuset som detta skedde. Det visade sig även att bakterierna som förgiftade Evelina var colibakterier, vilka man finner i avföring.

Man kan ju fråga sig hur dessa bakterier hamnade i kroppen...Man vet ju inte vem som är ansvarig, men lär sig inte läkarna de rutiner för hygien som krävs?
Vem bör ha en liten, oskyldig flickas liv på sitt samvete? Vården eller sjukdomen?
Det var ju egentligen inte leukemin som dödade Evelina, utan denna vidriga bakterie! Den har inte i en operationssal att göra!

Evelina Cederberg Fagerström hade hela sitt liv framför sig, men berövades på det. Allt från minnesvärda evenemang till små, men ack så betydande, händerlser försvann. Det skrämmer mig att tänka så! En skrämmande sanning.
Även hennes föräldrar förlorade sina liv. Deras barn, en varelse skapat av så enormt mycket kärlek, gick förlorad.
Hur kan man som förälder leva vidare och ta nya tag? På grund av hopp? Minnen från det som varit? Kärlek? Sorg? Låt oss hoppas att så många av oss som möjligt aldrig kommer få veta...

Om jag ska vara ärlig rinner tårar ostoppbart nerför mina kinder. Efter att ha läst några inlägg i Evelinas mormors minnesblogg, samt sett bilder på en pigg och glad tjej känns allt så nära på något sätt!
Vad döden kan ställa till med...
Men behöver jorden dödsfall på grund av sjukdomar, olyckor med mera för att inte bli överbefolkad? Är det så grymt?! Och varför ska då de som knappt har vandrat på jorden dö?

Vila i frid Evelina!

Besök minnesbloggen:
http://prinsessanevelina.blogspot.com/
Källa:
http://www.expressen.se/1.1887841

Civilkurage.
Ett stort ord med en ännu större innebörd:
Att att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk.
För vissa är detta en självklarhet.
För andra är en svår handling.

Lasse Wethal, 23, har efter 10 månader fortfarande spår kvar efter en fest som slutade i tragedi. Festen utspelade sig i norska Holmestrand, och så fort Lasse stampade in i lokalen fick han höra:
- Vad gör den jävla bögen här?!
Ja, Wethal är homosexuell. Inte ska det stoppa honom från att ha lika roligt som alla andra eller att leva sitt liv!
Men den uppfattningen hade inte alla. När Lasse somnade på soffan hämtade någon en flaska parfym och hällde det över honom. Sen behövdes bara eld och 23åringen hade skador för livet.
     Lasse minns själv ingenting av händelsen, men vänner som var närvarande på festen har berättat att han skrek och sprang in i duschen för att släcka sig själv.

Samma vänner, som mycket enkelt kan berätta för den skadade hur och vad som hände, har fortfarande inte vittnat, vilket tar mig tillbaka till Civilkurage!

Det är nästan ens skyldighet som medmänniska att vittna så att de skyldiga får det straff de förtjänar! Trots att man blir hotad eller liknande, som Lasses vänner blev, blir det inte bättre genom att ignorera händelsen och tänka på sitt eget bästa.
Hur skulle världen se ut om ingen vittnade? Så otroligt många brottslingar skulle vara på fri fot och antalet våldtäkter, mord och stölder skull vara skyhöga! Är det en sådan värld vi vill leva i?
     Och polisen, som ska göra samhället en tjänst, agerar för långsamt! I alla fall i Wethals fall.
- ...Det tog dem fyra-fem dagar att förhöra folk. Då hinner de [brottslingarna] ju prata ihop sig, säger Lasses mamma Reidun Bockelie.
För några dagar sedan ogillades fallet av åklagaren på grund av brist på  bevis. Slarvigt och onödigt enligt mig. Om polisen hade gjort sitt jobb och vännerna vittnat hade Lasse och hans familj inte behövt genomlida allt detta!

Och jag har inte ens nämnt anledningen till brottet än!!!
Fördomsfulla människor! Man är inte född på ett annat vis, kommer inte från ett annat ställe och är inte en mindre värdig människa om man är homosexuell! Jag förlorar tron på mänskligheten när jag läser om sådant här.
Det är precis som om jag skulle tutta fyr på alla mina vänner för att vi inte delar samma musiksmak!
Varför måste vi sätta allt och alla i fack?! Det händer i skolan, på jobbet och det sker ute i världen. Om man inte vill ha IG på ett prov, är man en plugghäst då? Om man bor i Tyskland, är man nazist då? Om man gillar en person av samma kön, är man inte värd någonting då?
Kan vi inte bara acceptera att alla är olika och att det är det som är så vackert med människan?

Till slut, älska varandra för vad ni är, inte efter konstruerade mallar.

"Innan du dömer ut mig och det liv jag för, ta och gå en mil i mina skor." - Mauro Scocco

Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6555105.ab

Ett flygplan med minst 90 passagerare lyfte från Libanon natten till måndag den 25 januari. Destinationen var Etiopien, men resan varade inte länge på grund av det dåliga vädret. Kort efter starten tappade kontrolltornet kontakten med planet, och cirka 01:35 kunde vittnen vid kusten se ett brinnade eldklot störta ner i havet.
     Resväska efter resväska flöt in till närliggande stränder och förhoppningarna om att någon skulle ha överlevt kraschen försvann snabbt, efter att ögonvittnen beskrivit vilket skick Boeing 737-planet var i innan det försvann ner i Medelhavet.
34 kroppar har än så länge hittats, bland annat ett litet barn. De andra har förmodligen slukats av havet.
Inga överlevande.

Många av människorna på vår jord utersluter riskerna med flygresor. "Dagens teknik tillåter inte att planen kan göra levande personer till en kall kropp utan någon som helst gnista" tänker vissa.
Jag själv glömmer det allt för ofta, med alla mina resor utomlands. Man sanningen är ju att olyckor som denna inträffar ibland, och så många människors tillvaro vänds upp och ner.
     Det är svårt att tänka sig hur de anhöriga känner sig just nu. På aftonbladet och SR stod det att otroligt många har samlats på Beiruts flygplats, en kvinna svimmade, och en annan vädjade till flygbolaget att hitta hennes son:
– Jag vet att han lever, han skulle aldrig överge mig, sa hon.
24 år var sonen. Han hade hela sitt liv framför sig, ändå så beslutar Gud, eller vem det nu är som "bestämmer" över jorden, att hans liv är över...Hemskt!
Jag undrar vad jag gör vid 24...Kanske har pojkvän, lägenhet, hund, jobb, drömmar, tankar, minnen...underbara minnen! Overkligt att allt bara kan försvinna lika snabbt som dem dyker upp!

Flygplan är också ett stort miljöproblem. Idag står planen för cirka 2% av den globala utsläppen av koldioxid, och ses som en av de största miljöbovarna! Kan man inte ta tåg istället, eller är tid en så stor förlust i dagens samhälle?
"Njut av livet, det går inte i repris"! Nej, det gör ju inte det, men det gör ju inte världens existens heller!

Jag försöker ta parti till att antingen inte gilla flygplan eller acceptera dem. Jag vill så gärna avsky dem, men nej! Jag jämför helt enkelt flygplansolyckor med vår kära vän bilen, och då är ju risken mycket större! Det kan jag tänka på nästa gång jag sätter mig på ett plan för att flyga långt bort, bara för att den egocentriska människa som jag trots allt är behöver lite sol...Vad hemskt det låter..!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6482343.ab

Har inte andra världskrigets offer lidit nog?
Det räcker tydligen inte med att de tvingades in i överbefolkade läger, torterades både fysiskt och psykiskt, förlorade familjemedlemmar och balanserades på en smal lina mellan liv och död. De ska också kränkas genom att den kraftfulla och symboliska Auschwitzskylten stjäls.
     På Aftonbladet stod det att stölden inträffade på morgonen den 18 december 2009 och har chockerat hela Polen, där detta skräckläger nu är öppet som ett museum. Tre dagar senare hittades skylten, med texten "Arbeit macht frei" ("Arbete ger frihet" på svenska), men oturligt nog hade gärningsmännen sågat den i tre delar. Allt för att frakten till Sverige skulle bli lättare. I vårt hemland skulle skylten säljas för otroliga summor, och pengarna skulle gå till en nazistisk verksamhet.

– Det är ett vanhelgande av en plats där mer än en miljon människor mördades. Det är en skam, säger Förintelsemuséets talesman.
– Staten Israel och hela den judiska befolkningen ber er att vidta alla nödvändiga åtgärder för att fånga brottslingarna och sätta tillbaka skylten på sin plats, säger Israels president.
- Rätta takter! säger nog nazisterna.
- Vad tänker vissa människor med? Är det så svårt att visa lite respekt?! säger jag.

Dessa människor har varit med om en av historiens värsta förtryck mot mänskligheten och många av dem bearbetar det de såg än idag. Ska vi då strö salt i deras sår, som vi har gjort många gånger förr,  genom att stjäla en skylt som betyder en hel del? Har vi rätt till att ännu en gång trampa ner på judarna, zigenarna och alla andra som behandlades som ohyra? Och hur kommer framtiden då se ut om människor inte får vara just människor?
     Svaret är enkelt: Vi människor blundar för verkligheten!
Vi tänker: Nu har judarna fått ett eget land, Israel, och andra världskriget är över. De är helt fria från förtryck!
Men alla dessa nynazister som förstör för den lilla människan samt protesterar på våra gator. Dessutom har vi Sverigedemokraterna som försöker komma in i riksdagen och göra genomgripande förändringar i landet. ATT STJÄLA SKYLTEN, är detta åter igen inte en kraftigt förtryckande åtgärd?
     Hur mycket arbete är folk villiga att lägga ner för att stoppa allt vanhelgande, folkgrupper emellan?
Ibland känns det som om man ser de mänskliga rättigheterna mer som en vägledning, när man enligt mig borde se dem mer som regler eller lagar. Om alla bara kunde lyda artiklarna där skulle världen kanske inte förfalla, och vi skulle kanske slippa ett tredje världskrig, eller kanske till och med finna frid i framtiden.

Till sist skulle jag vilja skriva ner Artikel 1 från de männskliga rättigheterna, som är svaret på en ljusare framtid. Men människan i sig är en mörk skapelse, och framtiden kanske inte ligger i våra händer, trots allt...?
Därför borde man tänka på nuet, agera nu och hoppas på att ens ansträngning och engagemang gör nytta!

Artikel 1.
Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. De äro utrustade med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.