v. 15 Artyom Saveliev
Att returnera en vara man beställt över internet är inget ovanligt. Det händer dagligen och är helt enkelt en del av vardagen.
Men att en familj från ett så passt utvecklat land som USA returnerar deras adoptivbarn, en varelse av kött och blod, tillbaka till Ryssland efter 7 månader är befängt!
Artyom Saveliev räddades från sitt barnhem i Ryssland i september förra året. 7-åringens nya hem blev hos sjuksköterskan Torry-Ann Hansen som bor i Tennessee. Äntligen skulle han få en riktig barndom med föräldrar som älskade honom, istället för en ung alkoholist till mamma.
Men det är inte riktigt så här historien slutar. Den slutar inte med ett lyckligt slut. Långt ifrån!
Den 7 april stod en förvirrad, liten pojke utanför en myndighetsbyggnad i Moskva. På en lapp runt halsen som var adresserad till "Den det berör" stod det följande:
”Jag vill inte längre vara förälder till det här barnet. Eftersom han är ryss så återlämnar jag honom till er omsorg och vill annullera adoptionen”.
Torry-Ann Hansen hade med andra ord satt Artyom på ett flygplan mot Ryssland för att hon inte längre ville vara pojkens adoptivmor. Hon påpekade att Justin, det nya namnet 7-åringen fått då han togs emot i Amerika, var mentalt instabil och att barnhemmet hållit detta hemligt.
Nu vill Rysslands utrikesminister stoppa alla adoptioner till USA.
Vilka fruktansvärda, hemska, ohumanistiska, vidriga och pinsamma människor det finns på vår jord!!
Ett barn behöver all kärlek som man kan tänka sig. Den behöver växa upp i en miljö där den känner sig älskad och uppskattad, inte uppleva olycka!
Tänk vilka förhoppningar och vilken längtan Artyom måste ha känt då han for iväg till Amerika. Men istället slutade allt i tragedi. Pojken har själv sakt att adoptivmamman var "elak", "inte älskade honom" och att hon brukade dra honom i håret.
Ingen föds ond. Det är samhället som skapar och formar människan. Hur kommer Artyom se på världen när han blir äldre? Kommer han känna sig älskad efter sin uppväxt? Hur har hans barndom påverkat honom?
Om jag ska vara ärlig ser jag en vilsen tonåring framför mig, som desperat försöker ta reda på vem han är och som hela tiden frågar sig själv: Vad var det för fel på mig och varför ville inte min adoptionsfamilj ta hand om mig?
Gör Ryssland rätt som stoppar alla adoptioner till USA?
Svårt att säga. För en tid framöver kanske det är en bra idé, men kanske borde Ryssland se detta som en varning. De borde kanske vara mer noggranna vid valen av adoptionsföräldar. Detta får inte ske igen! Men tyvärr inträffar de säkert fler gånger än vad vi hör talas om.
Ett exempel på en misslyckad, dock inte professionellt genomförd, "adoption" var då Sylvia Likens och hennes syster omhändetogs av en kvinna som redan hade 6 barn.
Sylvia torterades till döds av sin styvmamma, samt av hennes barn och deras vänner. Hon blev bland annat sparkad, bränd med cigaretter och fick "I'm a prostitute and proud of it!" ristat in i sin mage med hjälp av en uppvärmd nål.
Detta skedde på 60-talet och har uppmärksammats något oerhört, vilket är aldeles rätt! Sylvias historia ska inte glömmas bort.
Jag kan rekommendera filmen An american crime som handar om mordet.
Artyom får inte heller glömmas bort. Vi får hoppas på att hans historia till slut slutar lyckligt, att han efter sin vistelse på en klinik i Moskva får den familj han förtjänar och att han blir lycklig!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6928339.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6964359.ab
An american crime trailer: http://www.youtube.com/watch?v=4FgZx-cF9cg
Men att en familj från ett så passt utvecklat land som USA returnerar deras adoptivbarn, en varelse av kött och blod, tillbaka till Ryssland efter 7 månader är befängt!
Artyom Saveliev räddades från sitt barnhem i Ryssland i september förra året. 7-åringens nya hem blev hos sjuksköterskan Torry-Ann Hansen som bor i Tennessee. Äntligen skulle han få en riktig barndom med föräldrar som älskade honom, istället för en ung alkoholist till mamma.
Men det är inte riktigt så här historien slutar. Den slutar inte med ett lyckligt slut. Långt ifrån!
Den 7 april stod en förvirrad, liten pojke utanför en myndighetsbyggnad i Moskva. På en lapp runt halsen som var adresserad till "Den det berör" stod det följande:
”Jag vill inte längre vara förälder till det här barnet. Eftersom han är ryss så återlämnar jag honom till er omsorg och vill annullera adoptionen”.
Torry-Ann Hansen hade med andra ord satt Artyom på ett flygplan mot Ryssland för att hon inte längre ville vara pojkens adoptivmor. Hon påpekade att Justin, det nya namnet 7-åringen fått då han togs emot i Amerika, var mentalt instabil och att barnhemmet hållit detta hemligt.
Nu vill Rysslands utrikesminister stoppa alla adoptioner till USA.
Vilka fruktansvärda, hemska, ohumanistiska, vidriga och pinsamma människor det finns på vår jord!!
Ett barn behöver all kärlek som man kan tänka sig. Den behöver växa upp i en miljö där den känner sig älskad och uppskattad, inte uppleva olycka!
Tänk vilka förhoppningar och vilken längtan Artyom måste ha känt då han for iväg till Amerika. Men istället slutade allt i tragedi. Pojken har själv sakt att adoptivmamman var "elak", "inte älskade honom" och att hon brukade dra honom i håret.
Ingen föds ond. Det är samhället som skapar och formar människan. Hur kommer Artyom se på världen när han blir äldre? Kommer han känna sig älskad efter sin uppväxt? Hur har hans barndom påverkat honom?
Om jag ska vara ärlig ser jag en vilsen tonåring framför mig, som desperat försöker ta reda på vem han är och som hela tiden frågar sig själv: Vad var det för fel på mig och varför ville inte min adoptionsfamilj ta hand om mig?
Gör Ryssland rätt som stoppar alla adoptioner till USA?
Svårt att säga. För en tid framöver kanske det är en bra idé, men kanske borde Ryssland se detta som en varning. De borde kanske vara mer noggranna vid valen av adoptionsföräldar. Detta får inte ske igen! Men tyvärr inträffar de säkert fler gånger än vad vi hör talas om.
Ett exempel på en misslyckad, dock inte professionellt genomförd, "adoption" var då Sylvia Likens och hennes syster omhändetogs av en kvinna som redan hade 6 barn.
Sylvia torterades till döds av sin styvmamma, samt av hennes barn och deras vänner. Hon blev bland annat sparkad, bränd med cigaretter och fick "I'm a prostitute and proud of it!" ristat in i sin mage med hjälp av en uppvärmd nål.
Detta skedde på 60-talet och har uppmärksammats något oerhört, vilket är aldeles rätt! Sylvias historia ska inte glömmas bort.
Jag kan rekommendera filmen An american crime som handar om mordet.
Artyom får inte heller glömmas bort. Vi får hoppas på att hans historia till slut slutar lyckligt, att han efter sin vistelse på en klinik i Moskva får den familj han förtjänar och att han blir lycklig!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6928339.ab
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6964359.ab
An american crime trailer: http://www.youtube.com/watch?v=4FgZx-cF9cg
Kommentarer
Postat av: juliet
Det är konstigt hur en vuxen människa kan bete sig så. Det finns väl inget barn som är "lätt" att ta hand om, varje människa är olik den andre.
Sylvia Likens, vad man tänker på den flickan och hennes syster ibland. Så avskyvärt att hela samhället visste om det och att ingen gjorde något. Det säger en hel del om människan. Tänk att vissa fortfarande blundar för sådana saker är helt absurt.
Bra skrivit.
Postat av: Anders Rosvall
Man slutar aldrig att förvånas. Intressant fråga du kommer in på att omgivningen formar människan. Jag tror det ligger lite i generna också. Klassiska frågan, hur mycket arv respektive miljö formar människan.
Trackback
