Abbey Road

Civilkurage.
Ett stort ord med en ännu större innebörd:
Att att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk.
För vissa är detta en självklarhet.
För andra är en svår handling.

Lasse Wethal, 23, har efter 10 månader fortfarande spår kvar efter en fest som slutade i tragedi. Festen utspelade sig i norska Holmestrand, och så fort Lasse stampade in i lokalen fick han höra:
- Vad gör den jävla bögen här?!
Ja, Wethal är homosexuell. Inte ska det stoppa honom från att ha lika roligt som alla andra eller att leva sitt liv!
Men den uppfattningen hade inte alla. När Lasse somnade på soffan hämtade någon en flaska parfym och hällde det över honom. Sen behövdes bara eld och 23åringen hade skador för livet.
     Lasse minns själv ingenting av händelsen, men vänner som var närvarande på festen har berättat att han skrek och sprang in i duschen för att släcka sig själv.

Samma vänner, som mycket enkelt kan berätta för den skadade hur och vad som hände, har fortfarande inte vittnat, vilket tar mig tillbaka till Civilkurage!

Det är nästan ens skyldighet som medmänniska att vittna så att de skyldiga får det straff de förtjänar! Trots att man blir hotad eller liknande, som Lasses vänner blev, blir det inte bättre genom att ignorera händelsen och tänka på sitt eget bästa.
Hur skulle världen se ut om ingen vittnade? Så otroligt många brottslingar skulle vara på fri fot och antalet våldtäkter, mord och stölder skull vara skyhöga! Är det en sådan värld vi vill leva i?
     Och polisen, som ska göra samhället en tjänst, agerar för långsamt! I alla fall i Wethals fall.
- ...Det tog dem fyra-fem dagar att förhöra folk. Då hinner de [brottslingarna] ju prata ihop sig, säger Lasses mamma Reidun Bockelie.
För några dagar sedan ogillades fallet av åklagaren på grund av brist på  bevis. Slarvigt och onödigt enligt mig. Om polisen hade gjort sitt jobb och vännerna vittnat hade Lasse och hans familj inte behövt genomlida allt detta!

Och jag har inte ens nämnt anledningen till brottet än!!!
Fördomsfulla människor! Man är inte född på ett annat vis, kommer inte från ett annat ställe och är inte en mindre värdig människa om man är homosexuell! Jag förlorar tron på mänskligheten när jag läser om sådant här.
Det är precis som om jag skulle tutta fyr på alla mina vänner för att vi inte delar samma musiksmak!
Varför måste vi sätta allt och alla i fack?! Det händer i skolan, på jobbet och det sker ute i världen. Om man inte vill ha IG på ett prov, är man en plugghäst då? Om man bor i Tyskland, är man nazist då? Om man gillar en person av samma kön, är man inte värd någonting då?
Kan vi inte bara acceptera att alla är olika och att det är det som är så vackert med människan?

Till slut, älska varandra för vad ni är, inte efter konstruerade mallar.

"Innan du dömer ut mig och det liv jag för, ta och gå en mil i mina skor." - Mauro Scocco

Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6555105.ab