v. 11 Pakistan ÄR kriget mot terrorismen.
Sedan fortsatte spellistan, vars låtar mycket noggrant var utvalda.
Människor lever i stort sätt i sina små, bekväma bubblor och uppmärksammar händelser som skakar jorden när de inträffar. Jag själv gör det allt för ofta. Men den skrämmande verkligheten är ju att efter några dagar av donationer och tankar minskar allt medlidande, utan att man märker det.
Ta bara Haiti som ett exempel! När nyheten var färsk donerades så ofantligt mycket pengar och alla pratade om katastofen, som tur är. Men efter ett tag minskade allt snack och det förvånar mig inte om gåvorna minskade då förödelsen "glömdes bort". Detta är dock vara spekulationer. Istället upplevs rösten på Spotify som irriterande. Detta gör mig oerhört upprörd!
Ett annat exempel är terrordåden i Pakistan.
Här utspelar sig en konstant slakt, men hur mycket kan vi i västvärlden läsa om alla de terrordåd som enligt statestik sker var tionde dag? Kanske ett kort nyhetstelegram utan sammanhang som meddelar hur många civilia som avlidit denna gången!
Då Walt Trade Center attackerades var det väldigt "inne" att skriva om terrordåd och självmordsbombare. Men med tiden blandades alla liknande förbrytelser ihop och man insåg inte det fruktansvärda i varje liten händelse. Men terrordåd sker fortfarande!
Vid sidan av krigets Irak och Afghanistan (där vi ofta hör om terror som vi kanske inte uppmärksammar lika mycket längre) finns det inget land i världen som drabbats så hårt av terrorn som Pakistan.
Landets förhållade beskrivs som 11 september 2001 i slowmotion. 332 terrordåd har inträffat i Pakistan sedan det året och risken för kollaps är otroligt stor.
Ändå läser vi om enstaka spektakulära dåd som väckt stor uppmärksamhet och skapat stor skräck. Så som tunnelbanebomberna i London 2005, då 50 dog.
I Pakistan, som ställde sig bakom George W Bush's krig mot terrorismen, har 5 704 människor dödats.
Om inte landet uppmärksammas kommer antal dåd öka ännu mer än vad de redan har gjort!
2002: "Bara" 14 terrordåd.
2009: 130 terrodåd.
Låt mig citera Jennifer Connelly från filmen Blood Diamond:
"You might catch a minute of this on CNN, somewhere between sports and weather."
Ungefär så är det!
Eller i mitt fall när jag hörde min vän säga att ett 30 sekunders långt rop på hjälp var "jävligt tröttsamt".
Det minsta vi kan göra är ju att glömma bort våra bekväma liv, med prioriterade Spotifylistor, och i 30 sekunder lyssna på Röda Korset som genom en man, vars röst faktiskt inte är jobbig, ber oss om stöd!
Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/analys/wolfganghansson/article6805207.ab
Det är hemskt att inte allas liv prioriteras lika. För när någon dör i Pakistan eller Irak, och var det än kan vara, så säger folk att de "är vana". Fast om det händer i USA, till exempel, så blir det jättestort. Det borde vara lika ovant varje gång det sker ett terrordåd. För hur kan vi bli vana? Vana vid att människor dör och lider ute i VÅR värld och hur kan vi bli vana vid att de förstör VÅR värld?
Det hemska med Haiti är att som du sade kom en massiv reaktion och miljontals skänkte pengar, men nu? Man tänker inte på de människor som en gång var levande men nu istället är fast i rasmassorna, de som fortfarande kämpar för sina liv och för dem som febrilt letar efter sina anhöriga.
Vi lever idag i ett groteskt överflöd av allting. Sorgligt nog, sätter många igång spotify, klagar över reklamen istället för att göra nytta. Jag där bland annat.
Angående din vän . . .
Ses ikväll, då vi kan frossa i frukt och ha djupa samtal. Hoppas alla kommer ikväll! Känns som länge sen vi var alla sju, typ en vecka sedan.
Håller med dig! Vi ser inte länder som t.ex Irak som en del av jorden längre, utan som en plats för terrorism och brutalitet. Men människorna där är inte barbariska! De upplever lika mycket sorg över en dödad släkting som dem i USA gör, men ändå uppmärksammas dåden i väst mer..
Ja snart kommer ju orkansäsongen till Haiti, och de behöver fortfarande stöd!! Hur kommer människorna annars kunna klara sig när de lever under presenningar?
Schyy. . .
I'll bring grapes!
Detta skulle kunna vara en krönika i Metro eller varför inte i DN. Ni har förstått kärnan i nyhetsrapporteringen och när ni senare läser Media i samhällskunskapen så kan ni sätta begrepp och fackord på denna realitet. Ju större kulturella och geografiska skillnader, desto mer ointressant är nyheten.
Datumet den 11 september sammankopplar vi med WTC och inte med militärkuppen i Chile som orsakade mycket död.
