Abbey Road

– Jag ville inte att hon skulle genomgå transplantationen, men det är inte lätt att stå emot en enig läkarkår. De sa att det var det bästa för Evelina och man vill ju göra det bästa för sitt barn. Nu känns det som jag svikit henne. Det var ju så mycket vi sagt att vi skulle göra när hon kom hem. Efter allt hon gått igenom förtjänade hon att få leva.

Detta säger Jan Fagerström, far till lilla Evelina som den 9 maj 2009 gick bort på grund av leukemi. Den här blodcancern innebär att de vita blodkropparna förändrats och förökar sig okontrollerat i benmärgen och blodet. Ofta behandlar man den drabbade med cellgifter och strålning, samt transplantation.
     En vecka innan flickan från Krisitanstad skulle opereras var hon glad och dansade omkring.
Men kvällen innan gick något snett. Evelina fick genomgå en snabb operation för att hennes platskateter, en ven för att införa medicin, gick sönder. Detta gjorde den pigga 4-åringen helt utmattad. Ändå utfördes transplantationen dagen efter.
Efter ingreppet fick flickan 41 graders feber. Hon drabbades av blodförgiftning och bakterierna slog ut alla organ. Under hennes sista timmar i livet orkade hon inte prata, utan lyssnade bara på sina föräldrars uppmuntrande samtal om hennes födelsedag, sommarstugan och studsmattan som Evelina gillade så skarpt.
Till sist gav kroppen upp.
- Jag såg henne dö framför mina ögon. Det som skulle rädda henne dödade henne i stället, säger pappan.

Nu, nästan ett år senare, ska Evelinas död utredas.
Kvällen då hon fick feber ville föräldrarna att hon skulle förflyttas till barnintensiven, men det var först när deras läkare anlände till sjuhuset som detta skedde. Det visade sig även att bakterierna som förgiftade Evelina var colibakterier, vilka man finner i avföring.

Man kan ju fråga sig hur dessa bakterier hamnade i kroppen...Man vet ju inte vem som är ansvarig, men lär sig inte läkarna de rutiner för hygien som krävs?
Vem bör ha en liten, oskyldig flickas liv på sitt samvete? Vården eller sjukdomen?
Det var ju egentligen inte leukemin som dödade Evelina, utan denna vidriga bakterie! Den har inte i en operationssal att göra!

Evelina Cederberg Fagerström hade hela sitt liv framför sig, men berövades på det. Allt från minnesvärda evenemang till små, men ack så betydande, händerlser försvann. Det skrämmer mig att tänka så! En skrämmande sanning.
Även hennes föräldrar förlorade sina liv. Deras barn, en varelse skapat av så enormt mycket kärlek, gick förlorad.
Hur kan man som förälder leva vidare och ta nya tag? På grund av hopp? Minnen från det som varit? Kärlek? Sorg? Låt oss hoppas att så många av oss som möjligt aldrig kommer få veta...

Om jag ska vara ärlig rinner tårar ostoppbart nerför mina kinder. Efter att ha läst några inlägg i Evelinas mormors minnesblogg, samt sett bilder på en pigg och glad tjej känns allt så nära på något sätt!
Vad döden kan ställa till med...
Men behöver jorden dödsfall på grund av sjukdomar, olyckor med mera för att inte bli överbefolkad? Är det så grymt?! Och varför ska då de som knappt har vandrat på jorden dö?

Vila i frid Evelina!

Besök minnesbloggen:
http://prinsessanevelina.blogspot.com/
Källa:
http://www.expressen.se/1.1887841

Civilkurage.
Ett stort ord med en ännu större innebörd:
Att att ha mod att stå för sin mening även när det innebär en personlig risk.
För vissa är detta en självklarhet.
För andra är en svår handling.

Lasse Wethal, 23, har efter 10 månader fortfarande spår kvar efter en fest som slutade i tragedi. Festen utspelade sig i norska Holmestrand, och så fort Lasse stampade in i lokalen fick han höra:
- Vad gör den jävla bögen här?!
Ja, Wethal är homosexuell. Inte ska det stoppa honom från att ha lika roligt som alla andra eller att leva sitt liv!
Men den uppfattningen hade inte alla. När Lasse somnade på soffan hämtade någon en flaska parfym och hällde det över honom. Sen behövdes bara eld och 23åringen hade skador för livet.
     Lasse minns själv ingenting av händelsen, men vänner som var närvarande på festen har berättat att han skrek och sprang in i duschen för att släcka sig själv.

Samma vänner, som mycket enkelt kan berätta för den skadade hur och vad som hände, har fortfarande inte vittnat, vilket tar mig tillbaka till Civilkurage!

Det är nästan ens skyldighet som medmänniska att vittna så att de skyldiga får det straff de förtjänar! Trots att man blir hotad eller liknande, som Lasses vänner blev, blir det inte bättre genom att ignorera händelsen och tänka på sitt eget bästa.
Hur skulle världen se ut om ingen vittnade? Så otroligt många brottslingar skulle vara på fri fot och antalet våldtäkter, mord och stölder skull vara skyhöga! Är det en sådan värld vi vill leva i?
     Och polisen, som ska göra samhället en tjänst, agerar för långsamt! I alla fall i Wethals fall.
- ...Det tog dem fyra-fem dagar att förhöra folk. Då hinner de [brottslingarna] ju prata ihop sig, säger Lasses mamma Reidun Bockelie.
För några dagar sedan ogillades fallet av åklagaren på grund av brist på  bevis. Slarvigt och onödigt enligt mig. Om polisen hade gjort sitt jobb och vännerna vittnat hade Lasse och hans familj inte behövt genomlida allt detta!

Och jag har inte ens nämnt anledningen till brottet än!!!
Fördomsfulla människor! Man är inte född på ett annat vis, kommer inte från ett annat ställe och är inte en mindre värdig människa om man är homosexuell! Jag förlorar tron på mänskligheten när jag läser om sådant här.
Det är precis som om jag skulle tutta fyr på alla mina vänner för att vi inte delar samma musiksmak!
Varför måste vi sätta allt och alla i fack?! Det händer i skolan, på jobbet och det sker ute i världen. Om man inte vill ha IG på ett prov, är man en plugghäst då? Om man bor i Tyskland, är man nazist då? Om man gillar en person av samma kön, är man inte värd någonting då?
Kan vi inte bara acceptera att alla är olika och att det är det som är så vackert med människan?

Till slut, älska varandra för vad ni är, inte efter konstruerade mallar.

"Innan du dömer ut mig och det liv jag för, ta och gå en mil i mina skor." - Mauro Scocco

Källa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6555105.ab

Ett flygplan med minst 90 passagerare lyfte från Libanon natten till måndag den 25 januari. Destinationen var Etiopien, men resan varade inte länge på grund av det dåliga vädret. Kort efter starten tappade kontrolltornet kontakten med planet, och cirka 01:35 kunde vittnen vid kusten se ett brinnade eldklot störta ner i havet.
     Resväska efter resväska flöt in till närliggande stränder och förhoppningarna om att någon skulle ha överlevt kraschen försvann snabbt, efter att ögonvittnen beskrivit vilket skick Boeing 737-planet var i innan det försvann ner i Medelhavet.
34 kroppar har än så länge hittats, bland annat ett litet barn. De andra har förmodligen slukats av havet.
Inga överlevande.

Många av människorna på vår jord utersluter riskerna med flygresor. "Dagens teknik tillåter inte att planen kan göra levande personer till en kall kropp utan någon som helst gnista" tänker vissa.
Jag själv glömmer det allt för ofta, med alla mina resor utomlands. Man sanningen är ju att olyckor som denna inträffar ibland, och så många människors tillvaro vänds upp och ner.
     Det är svårt att tänka sig hur de anhöriga känner sig just nu. På aftonbladet och SR stod det att otroligt många har samlats på Beiruts flygplats, en kvinna svimmade, och en annan vädjade till flygbolaget att hitta hennes son:
– Jag vet att han lever, han skulle aldrig överge mig, sa hon.
24 år var sonen. Han hade hela sitt liv framför sig, ändå så beslutar Gud, eller vem det nu är som "bestämmer" över jorden, att hans liv är över...Hemskt!
Jag undrar vad jag gör vid 24...Kanske har pojkvän, lägenhet, hund, jobb, drömmar, tankar, minnen...underbara minnen! Overkligt att allt bara kan försvinna lika snabbt som dem dyker upp!

Flygplan är också ett stort miljöproblem. Idag står planen för cirka 2% av den globala utsläppen av koldioxid, och ses som en av de största miljöbovarna! Kan man inte ta tåg istället, eller är tid en så stor förlust i dagens samhälle?
"Njut av livet, det går inte i repris"! Nej, det gör ju inte det, men det gör ju inte världens existens heller!

Jag försöker ta parti till att antingen inte gilla flygplan eller acceptera dem. Jag vill så gärna avsky dem, men nej! Jag jämför helt enkelt flygplansolyckor med vår kära vän bilen, och då är ju risken mycket större! Det kan jag tänka på nästa gång jag sätter mig på ett plan för att flyga långt bort, bara för att den egocentriska människa som jag trots allt är behöver lite sol...Vad hemskt det låter..!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6482343.ab